Här är en bild på mig, storasyster Anna och mamma när vi firade min 3-årsdag på vår dåvarande restaurang Kina i Köping.
Vi, systrarna Lei (fyra till antalet) är väldigt lyckliga lottade som har föräldrar som inte bara älskar mat men även haft det som sitt yrke. Från det att vi varit barnungar har vi fått smaka på all 山頂海味 som man kan tänka sig, det vill säga läckerheter från bergshöjder ända ner till havets djup. Vi har ätit allt från hummer, ostron, gås, och anka till kotunga, maneter och svavelspott (kallas även svavelbon) – ja listan kan göras lång. Men det var inte i dessa delikatesser vi lärt oss att uppskatta mat. Vi har bevittnat hur våra föräldrar kämpat för vårt levebröd. De slet på restaurangen från tidiga morgnar till sena nätter långt efter midnatt. Ett starkt minne jag har från barndomen är en kväll när mamma kom hem från jobbet och skulle laga vår storfavorit majssoppa till oss. Mamma lagade soppan som hon brukade men när soppan nästan var klar så upptäckte hon att klumparna som flöt runt inte var redningen utan mjölmaskar. Utmattad som hon var efter jobbet så förklarade hon för oss att det inte var något farligt och att vi fick äta soppan i alla fall. Vi gjorde så gott vi kunde för att undvika krypen men det var inte det lättaste. Måltider som denna eller de gånger vi ätit rester från stora bröllopsfester flera dagar i sträck eller de gånger vi barn fått stå för matlagningen själva för att föräldrar behövt vara på restaurangen. Eller de år vi firat nyår först efter tolvslaget efter restaurangen stängt, och personalen, vännerna från restaurangerna runt omkring samlades hos oss för att äta hot pot – dessa måltider har knutit oss samman som familj och som en slags restaurangsläkte med de andra restaurangfamiljerna. Dessa måltider har lärt oss att uppskatta och respektera mat och att inte slösa med mat även om vi inte alltid älskat eller förstått oss på vad som ställts framför oss. 食得是福 – att äta är en lycka säger vi på kinesiska, och det innebär inte bara att äta delikatesser. Det är en lycka att man ens har mat på bordet, det är en lycka att man ens kan äta. Mat är gemenskap, mat är symbolen för hur någon slitit för att ställa något på bordet, mat är på så vis kärlek och den är dyrbar.
