Jag minns mitt första medarbetarsamtal med min chef. Han frågade mig vad jag vill jobba med och jag svarade – MAT. Nu är det så att jag jobbar som kommunikatör inom kultursektorn så det är HELT fel sak att svara. Måste gett intryck av att vara väldans oengagerad i mitt arbete. Jag trivs jättebra med mitt jobb men det var det första svaret jag kom på, det svaret som kom direkt från hjärtat och körde autobahn ut ur munnen på mig. Hjärnan hann inte ens reagera förrän svaret nådde mina egna öron och jag kände hur förnuftet inom mig drog en djup suck.
Så är det, jag vill syssla med mat – i någon form. Mitt under min föräldraledighet, med all det vardagspussel som förälder till två små killar innebär bestämde jag mig för att ta tag i saken och starta en blogg och skapa ett forum där jag kan dela recept, tankar, minnen och inspiration.
I söndags svävade jag som på små moln när en gammal kollega skrev till mig att hon skulle testa dumplingsreceptet jag lagt upp och så fick jag till och med härliga bilder på måltiden. Jag blev så glad och stolt att någon testat ett recept som jag lagt upp. Att kunna dela med mig av mat till er på detta vis, det är en så fin känsla för mig och ger mig energi att fortsätta.
Inspirationen kommer och går med vardagsrutiner och måsten i livet och tidsbristen gör att vi tar till den enkla vägen med maten för att hålla huvudet ovanför ytan ibland, alla måltider är inte Instagram-perfekta om man säger så. Sedan jag startade bloggen den 10 juli så har jag nästan ägnat varje ledig- och oledigstund till att fundera ut vad jag ska laga för mat, letat inspiration, funderat på recept jag kan lägga upp och vad jag kan dela med mig av den kunskapsbank som mina föräldrar delat med oss syskon. Det är sånt jag brukar klura på även utan denna plattform men med bloggen så känner jag att jag kan få ner tankarna, hitta motivation så väl som inspiration och förhoppningsvis inspirera er! Så låt oss laga mat ihop – hoppas ni vill följa mig och mina matpinnar ut på smakäventyr!
